och grämde sig öfver den förödelse som åstadkommits.
De sårade hade tagits om hand af ett par fältskärer. Lang och Lochner förbundos af själfve stadskirurgus Salomon Schützer, under det lifgardets regementskirurg Benjamin Hunther med biträde af ett par fältskärsgesäller skötte om de öfriga.
Sedan de blifvit förbundna, ledsagades Lang och Lochner af Volgenau och Russwurn till sina hem, och det tålde ganska länge innan de åter kunde infinna sig på Storkällaren. Det stora slagsmålet glömde de aldrig och talade därom många år därefter. Mäster Standart underlät ej heller att tala därom, ty det hade gjort hans källare ryktbar. Visserligen hade han förlorat åtskilligt på hvad som förstördes under tumultet, men detta tog han sedan mångfaldigt igen genom gästernas ökade antal.
Undersökning om slagsmålet hölls både länge och väl, men ledde endast till att några få deltagare bötfälldes eller ådömdes någon tids fängelse. En bland dem som hårdast straffades var smeden Daniel Ham, och glasmästar Telschau slapp ej heller så lätt undan. Men Dippels anhängare, som voro de egentliga tillställarne af oväsendet, gingo i allmänhet onäpsta, ehuru de alltid betraktades med oblida ögon af statskyrkan. Några af dem förenade sig med bröderna Ericssons lärjungar, hvilka några år därefter slogo sig ned
