Biörckman, för att icke tala om Benjamin Scheider, alla hedersamme och välerfarne borgersmän, då Petter Momma inte är annat än en ung spoling, en förlupen skrifvare från kongliga kansliet, en . . .
— Som dock lärt konsten i Holland — afbröt Volgenau — och stått på Anton de Groots stora tryckeri i Amsterdam. Nu har han tagit emot direktör Werners tryckeri här vid Norrbro, och vi bokhandlare få nog visa honom höflighet och ett välvilligt bemötande.
Däruti instämde både Lang och Lochner. Den förre hade sin boklåda vid Stora Nygatan. Den senare var faktor, som det hette, i Weidemanska lådan vid samma gata.
— Petter Momma skall nu också börja gjuta stilar — meddelade Volgenau och tog en duktig klunk ur remmaren.
Ute på torget sorlade folket.
— Det säges ock, att han införskrifvit holländska tryckprofver och att han ämnar anlägga ett pappersbruk, som skall förse hans tryckeri med allt papper det behöfver.
— Jo, jo, Werners gamla tryckeri behöfver ny uppsättning af allting — inföll Russwurm — Det gagnade ingalunda hans egen rörelse, att han lät göra sig till direktör öfver alla tryckerier i hela riket.
— Men — tillade han spefullt — skall Momma lägga pappersbruket på Norrbro?
