— 17 —
stämmer öfver sina politiska linjer? Hur var det med garantimakterna? Den som iklädt sig ansvar för en annan har, inom det privata lifvet, ett och annan att säga öfver sin skyddsling. Hur är det stater emellan?
Vi ha sålunda, både i öster och väster, grannar, mot hvilka vi alltid måste vara på vår vakt.
Svensken i allmänhet förstår tillvaron af denna fara och vet att den när som helst kan komma öfver oss som en verklighet. Men han slår döförat till därför och skjuter undan de mörka tankarna, för att ostördt kunna glamma vid punschbålen och spelbordet, i ölstugor och på krogar. Han har glömt, nej, han har aldrig betänkt hvad det betyder, att ha fiendehärar inom sina egna landamären. Hur är det möjligt? Jo, vi ha under våra tallösa krig alltid kämpat i främmande länder och endast erfarit helt korta fientliga påhälsningar inom Sveriges gränser. Vi äro det enda folk i Europa, kanske på hela jorden, som aldrig varit underkufvadt af främlingar. Danskarna försökte visst en gång, men de jagades ut som boskap. Därför bevara vi icke ens några förbleknade, uråldriga traditioner om träldom och gissel. Det är en erfarenhet, som aldrig fått insteg i vårt medvetande. Vi tro icke på möjligheten däraf. Vi dansa boston på randen af en vulkan, sorglösa, lättsinniga och likgiltiga, som om vi lefde på himmelska privilegier om ett ostördt lugn till domedag.
Ett varningsord.
