— 30 —
utveckling inskränkande omständigheter ytterligare en, som för oss är af högsta vikt. Ryssland kan nämligen, på grund af de vägar, på hvilka ett anfall mot oss måste utföras, icke förr än lång tid förflutit efter krigets början göra sin öfverlägsenhet gällande.
För ett ryskt anfall mot Sverige stå två vägar till buds: landvägen och vägen öfver hafvet. En kombinering af dessa är naturligtvis möjlig, ja, under vissa förhållanden sannolik.
För en invasion landvägen står i hufvudsak blott en enda för alla truppslag framkomlig väg till förfogande. Vidare äro underhållsmöjligheterna såväl i de trakter, hvarifrån operationerna utgå, som i de svenska områden, där invasionshären rör sig, ganska små, hvarför en stor tillförsel af förnödenheter i arméns rygg är nödvändig; men denna tillförsel måste från Torneå ske medelst landsvägskolonner, hvilka samtliga måste röra sig på samma väg som trupperna.
Dessa två omständigheter verka, dels att en invasion öfver landgränsen i norr icke kan företagas med en alltför stor styrka, dels att denna styrkas stridsberedskap blir väsentligt förringad, innan den nått fram till sådana trakter, där vägnätet medger en framryckning på bredare front.
Härtill kommer på vår sida ytterligare den fördelen, att fästningen Boden, som är af alltför stor betydelse för att kunna förbigås, endast för sin cernering kräfver en truppstyrka motsvarande halfva svenska linjearmén, såvida garnisonens rörelsefrihet verkligen skall kunna fullständigt bindas. För en belägring åter kräfvas betydligt starkare krafter.
Äfven förutsatt, att vår armés hufvudkrafter icke skulle hinna koncentreras nog snabbt för att kunna möta fienden mellan Boden och gränsen, blir vårt läge ingalunda förtvifladt, dels emedan neutraliseringen af Bodens inflytande medför ett afsevärdt försvagande af de fientliga krafterna, dels emedan vägnätet alltjämt förbjuder stora massors förflyttning på bred front. Endast successivt och efter en afsevärd tid kunna öfverlägsna ryska stridskrafter framskjutas genom öfre Norrland.
Lika stora svårigheter möta för dylika krafters förande öfver hafvet. I detta fall äro i hufvudsak två omständigheter att taga i betraktande: 1) behofvet af transportmateriel och 2) möjligheten att trygga en stor transport. Men härtill kommer äfven behofvet af snabb urlastning af de öfverförda trupperna.
Beräkningarna öfver tonnagebehofvet variera något i olika länder, men äro dock i det stora hela ganska öfverens-
