— 37 —
tyg stanna, andra sakta farten, åter andra ränna upp på sina kamrater. Man ser ingenting och vet inte hvar man är. Kaptenerna bli nervösa och handfallna. En stigande oro råder bland trupperna ombord. — Då genljuder ett kanonskott. Dess åska rullar tung och dof öfver vågorna. Hvad har händt? Ett nytt skott dånar, hotande och hemskt. Man förnimmer svagt i fjärran hjärtslitande skrik och rop efter hjälp. Ännu ett skott! Det är betydligt närmare. Se där i dimman framskymtar en mörk vålnad. Dimman förstorar. En blixt lyser upp tjockan för en sekund. En bedöfvande skräll höres då torpeden träffar transportskeppet i vattenlinjen. Den har fullgjort sitt värf och det mordiska vidundret, som icke är annat än en svensk torpedbåt, försvinner för att söka ett nytt offer. Det beskjutna fartyget sjunker hastigt med man och allt. Våra torpedbåtar och jagare rusa omkring och aflossa sina dödar till höger och vänster. Den fientliga här, som skulle landsättas, går till botten med hästar och kanoner. De simkunniga hålla sig uppe en stund, men då skymningen tätnar öfver hafvet, har den fientliga hären blifvit upprifven, redan innan den landat på Sveriges kust. Under tiden ha våra pansarbåtar sökt reda på några främmande slagskepp, och med öfverlägsen kunskap om farvatten, djup och kobbar, och dessutom gynnade af dimman, sänkt några fientliga kolosser.
Men antag, att vår flotta icke lyckats att tränga sig fram till transportflottan, utan i stället blifvit bortjagad af fiendens pansarflottor och tvingad att söka sitt skydd inom skärgården. Tro inte att hon därför är ur leken! Ty äfven om fienden lyckats landsätta sina trupper, så kräfves för deras underhåll en ständig tillförsel af proviant och materiel från hans eget land. Ju större den landsatta. styrkan är, desto tätare gå transporterna, och desto oftare yppa sig tillfällen för vår flotta att bryta fram ur någon af de otaliga utfallsportarna, i skärgården och i obevakade ögonblick kasta sig öfver de fientliga transporterna. Skötes vår flotta med kunskap, klokhet, djärfhet och mod, som vi af allt att döma ha anledning förutsätta, skall det ena dråpslaget efter det andra
