— 46 —
nesdrag, förändras inte på 200 år. Svenskarna äro ett kraftigt folk med kärnfriskt gry. Tänk bara på våra scouter. Det är en glädje att se dem tälta i skogarna.
Emellertid är talet om öfveransträngning under vapenöfningarna bara prat. Ingen far illa af att marschera genom skog och mark tio timmar om dagen i månader — och år, det vet jag! Det gillas därför icke, om någon förebrår mig och säger, att det icke är någon konst för den, som sitter i eldade rum, att befalla: inte resonera, bara marschera, åt beväringen. För jag har varit på fälttjänstöfningar i tolf långa år i en terräng, som är sju resor värre än Sveriges skogar och moras, och jag mår, Gud ske lof, briljant. Jag har en gång varit utan mat och dryck i sju dygn i ett land, där det inte fanns tidningar att skälla i och inga kronans kök att beskärma sig öfver. Och äfven där det fanns mat, var den icke alltid att hurra för. Ris, kornbröd och fårkött, till omväxling mot vildt — detsamma dag ut och dag in, år efter år. Jag har aldrig haft en ypperligare matsedel än den gången, då jag på Pamir fick ett förråd kosackproviant af en hygglig rysk kapten. Under min sista vinter i Asien sof jag i ett tält, tunt som ett lakan, och hade mellan 30 och 40 grader kallt hvarenda natt i tre månader, och detta i ett land, som öfverallt ligger högre än toppen af Mont Blanc och just därför saknar bränsle, och där man i bivacken förgäfves längtar efter lägereldens lågor. Ett föregående år reste jag en hel vinter, med ända till — 32 grader, — utan tält och vaknade öfversnöad i dagbräckningen. Och ändå mår jag gudomligt och har aldrig haft reumatism. Under årens lopp har jag haft många hundra tjänare, turkar, perser, kineser, afganer, tibetaner, kirgiser och mongoler. De sleto ondt. Men aldrig hörde jag någon klaga. Ingen tvingade dem att följa med. De tiggde och bådo därom. Det är ett nöje att marschera med sådant folk.
Om Ryssland har jag någon flyktig kännedom efter att hafva besökt detta land sexton gånger och rest kors och tvärs mellan den yttersta östern och Turkestan, mellan Finland och Kaukasus. I tre år hade jag fyra ryska kosacker i min
