— 54 —
Vi få icke bygga vårt flottprogram enbart på sjögående eskadrar och än mindre uteslutande på lokalstyrkor. De förra äro för stora och dyrbara att användas till lokalförsvaret. De senare äro oanvändbara för att lösa de stora anfallsuppgifterna, hvilka alltid äro hufvudsak så väl till sjöss som till lands, äfven då kriget är ett rent försvarskrig. Försöker man att hos fartygstypen förena alla de egenskaper, som kräfvas i öppen sjö med dem, som fordras till lokalförsvaret, så. blir resultatet en bastardtyp, som, i likhet med alla kompromisser, hvarken duger till det ena eller andra. Förmodligen skulle en sådan tingest komma att starkt påminna om den nya danska pansarbåt af monitortyp, som visserligen kan bära groft artilleri, men som har så lågt fribord, att kanonkommendören vid inriktningen icke ser en skymt af det fientliga målet, om sjön häfver sig aldrig så litet. Trots 30-centimeterskanoner kan en sådan båt vara tillspillogifven om den anfalles af kryssare och svaga pansarbåtar med bestyckning af mindre kaliber, men med högt fribord. Den sjunker ned till rangen af pansrad pråm och kan aldrig uppnå tillräcklig fart.
Skiljer man däremot obrottsligt och konsekvent mellan de båda uppgifterna, så kan man för lokalförsvaret nöja sig med relativt små och grundgående fartyg, hvilka dels äro billigare, dels också förmå att snärja sig in i alla våra trånga farleder och söka sitt skydd i labyrinterna mellan skärgårdens oräkneliga öar. Sådana pansrade artillerifartyg, som uteslutande äro afsedda för lokalförsvaret och sällan ha i öppen sjö att göra, kunna då också byggas så låga öfver vattenytan, att de redan därutinnan äga ett förträffligt skydd.
Därför måste vår flotta, i stort sedt, äga följande beståndsdelar:
- En kustflotta, bestående af pansarbåtar, jagare, första klass torpedbåtar, första klass undervattensbåtar, m. fl. fartyg, alla fullt sjödugliga och af tillräcklig storlek.
- Lokalstyrkor, hvilkas viktigaste fartyg äro andra klass
