— 62 —
står det icke för lifvet. Det är pansarflottan som håller på att råka i förfall.[1]
Det är pansarbåtar vi behöfva. Med pansarbåtsbygget brådskar det! Det har brådskat med den saken i flera år, ehuru man blundat därför, och under tiden tröstat oss med allmän rösträtt och andra nådegåfvor. Nu tröstar man oss med fagra löften om fonder, som skola stå och ränta af sig till den dag i en okänd, aflägsen framtid, då den månghöfdade och mer än tvifvelaktiga försvarsberedningen slutat sitt söfvande och dådlösa värf och då de luntor den, till förmån för inhemsk pappersindustri, under årens lopp framfödt, hunnit att hopa sig till egyptiska pyramider.
Det är med depositionsbevis och kommittébetänkanden man vill att vi skola gå fientliga pansarflottor till mötes! Då åskorna dåna ur 30-centimeterskanoner utanför våra kuster, skola vi svara med klangen af hopadt guld. Då invasionshären föres öfver hafvet för att landstiga hvar honom bäst lyster, skall han mötas af en kustflotta af papper.
En pansarbåtstyp är så godt som enhälligt förordad af dem, som själfva en gång, då det gäller lifvet, från kommandobryggan skola föra denna nya pansarbåt i elden, och vi lekmän lita på deras omdöme. Innan årets riksdag åtskiljes, måste kölen till den första verkligt sjögående pansarbåten af ny typ sträckas. Sedan blir det tids nog att besluta hur många efterföljare den skall få.
Därför begära vi alla, som stå utanför det politiska kifvet, och vi vänta af er, våra representanter inom riksförsamlingen, att under de dagar, då femte hufvudtiteln dryftas i kamrarna, striden mellan höger och vänster afblåses. Den riksdag, som för några dagar sedan börjat sina möten, får icke åtskiljas, utan att det atten-
- ↑ Kapten Erik Harg har beräknat att vår nuvarande pansarflotta år 1915 skall hafva förlorat mer än 50 % af det stridsvärde den ägde 1914. Att blunda och tiga inför en sådan sanning, vore förräderi mot eget land.
