Du vaknar, o Echo! Från höjd och till höjd
Hans ropande stämma du svarar.
Men, grymma Prinsessa! i gycklande fröjd
Du skämtet med kärleken parar:
Hans suck: ”O hvar är du? du suckar igen
Och narrar frân klippa till klippa din vän.
Hvart vallhorn i cedrarnas susande lund
Din lek och din klagan vill härma;
Men när skall väl Riddarn fâ kyssa din mund,
Och ådran i marmorn uppvärma? —
De hviskande buskar, de hviftande stâ,
Se! tårögda vänta med träden derpå.
(Sången tystnar småningom, och borgen skönjes på afstånd.)
Reprobus.
Ack, hvilken herrlig borg! — I qvällens timmar
De aftonröda torn till molnen nå;
En gyllne tupp på högsta spiran glimmar;
Månn han till himlen väl sig svingar så?
Men säg, hvi skall den Jungfrubilden sitta
Der öfver porten, med en sol bekrönt?
Är det din Drottnings bild, som så du sätter
Förutan tak, de mulna dar och nätter?
Konungen.
Det helga Modren är. Har du ej än
På jorden känna lärt din bästa vän?
Reprobus.
Visst känner jag en mor, och ej på jorden
Jag funnit eller finner bättre vän:
Sida:Euphrosyne - Samlade dikter I.djvu/14
Den här sidan har korrekturlästs
