— 245 —
Gjut, silfverflod, än dina jaspisvågor
Kring ekens rot! I lundens hvälfda sal,
Än binden, Älskare, af ängens tågor
Ert ödes ked: här, under sälla qval,
Har Nordens Sångarinna fordom knutit
Sitt lefnadsstrå, af glömskan sönderbrutit.
Uti din hand Satirens lans ej skiner
Med slipad udd; men under sångens lek
Din känsla, sväfvande bland Amoriner,
Med blommor smyckar sig, idylliskt vek:
Och, stundom lärd, bland klassiska ruiner
Du plockar af Historiens stolta ek 15)
Med egen hand ett gyllne blad och vrider
Det i din krans, när du med Rousseau strider.
Det skönas strålar, här i moln fördränkta,
Uppklarna först vid andelifvets blick.
Ideers verldar, sekler, genomtänkta
På jorden, i en blink du skåda fick.
Bland palmerna, för ljusets gloria sänkta,
Du Creutz och Gyllenborg till mötes gick:
Med dem du Poesiens bildspråk delar,
Guds höga solsång med millioner spelar.
1) Lugnet kallades den boning, der Skaldinnan vistades de sednare åren af sin lefnad.
2) Qvinligt Tankspel – hennes första Poetiska Samling.
3) Kyrkoherden Fabricius, sjelf utmärkt som författare. Hans Skrifter samlades och utgåfvos under titel: Amaranther, af hans efterlefvande Enka.
4) Se Svenska Mercurius, 1763, sid. 602, 603.
5) Sju månader efter deras giftermål, hvilket af Fru Nordenflychts slägt i fyra år blifvit uppskjutet.
