Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/104

— 95 —

Luftens hvimlande kapell
Spelar i det helga tjäll.

Redan ljuder orgel-ton;
Samhällsbin i procession
Med till grafven följa.
Dagens sländor surra fram,
Hålla om den döde glam,
Och om tidens bölja,
Som allt störtar från sin brant,
Dagakarl och Musikant.

Lektaren, af blått och gull,
Är med Sångarinnor full;
Lärkan, främst i runden,
Höjer silfverstämman klar:
Ӏlsklingsbiet, somnat har;
Sörjen, barn i lunden!
Hvilket ädelt tidsfördrif
I det fria samhällslif,
Der han glädjen delte
Åt de trötta Arbetsbin,
Då, med vingen len och fin,
Han i kupan spelte!
Alla lyssnade derpå;
Men — snart är man glömd ändå!”

Genast från de skönas hof,
Från parterrens rike
Vida höres Sångarns lof:
”O, var finns hans like?” —
Hyacinther och Jasmin,
Ifrån Södern burna,