Den här sidan har korrekturlästs
När sörjande nu björnen går
I mörka kulan ner,
Och nordan vildt sin harpa slår,
Ej fröjdar jagten mer.
För jägarn dock, i vännen ring,
Bevingad timman flyr;
Han yppar då mång’ underting
Från jagtens äfventyr.
