Han.
Huldt ditt sköte är! —
Men i skog och mark
Jägarn hjeltestark
Följer sitt begär;
Hela dagen lång
Harens lätta språng.
Hon.
Jag vill smeka dig
Ljuft, som vårens vind
I den gröna lind
Sakta smyger sig,
Som en sylf, så glad
Kyssande hvart blad!
Han.
Ljuf din smekning är! —
Men förr’n solen gryr,
Svindlande och yr
Orren vingen bär
öfver ängens plan,
Som en grann sultan.
Hon.
Kärlek är min själ —
Styrkan är ditt lif! —
I mitt hjerta blif
Fången blott! — Farväl!
Bojan boja är,
Fast hon rosor bär!
|