Öfver Djurgålns ekar
Spelar solens glans,
Väcker vindens lekar
Åter upp till dans.
Tremastskeppen segla
Längs vid bergens rand,
Sina vingar spegla,
Gungande, vid strand.
Som en svan på hemlandsfjärden,
Seglarn skådar hamnen glad,
Helsande från södra verlden,
Åter Birgers gamla stad.
Spelande kanoners dunder
Dubbla svar af klippan får;
Elden från kastellets lunder
Fram ur rökens hvirflar går.
Men när blomman springer
Ur naturens hand,
Dödens klocka ringer
Ifrån tornets rand;
Ordnar, bandrosetter,
Allt hör mullen till:
På hvart hjerta sätter
Döden sitt sigill.
Evigt skogarne bekransa
Dig, o, Stad! med klippors vakt;
Spända segel kring dig dansa,
Böljan målar af din prakt.
Må, lik stjernan under polen,
Du ej tälja dina år!
Häfdens glans, lik morgonsolen,
Lysa dina hjeltars spår!
