CITHER-SPELAREN.
.
Uppå malmen längst en gång
Ryktet vida bar min sång:
I qvarteret alla kände
Citherspelarn, — men hvad hände?
I mitt grannskap kom, o ve!
Snart en Kopparslagare.
Knack, knick, knack, fortissimo!
Hammarn storde sångens ro,
Sårande mitt fina öra ...
Nu för mig hvad var att göra?
Jo, jag hyr mig innan korrt
Andra rum, och flyttar bort.
Snart en blåögd skön Blondine
Genom fenster-jalousi’n
Till sin nya granne skickar
Sångens lön i hulda blickar ...
Se! hon blef för hvar andante
Mera huld och languissante.
Men o, ve! hvad hände då?
Galonerad med tschakot
En kusin i Hebes fönster,
Just af Hercules ett mönster,
Snart min serenad förstör:
Missljud i mitt bröst jag hör.
Martialisk på sitt sätt,
Blandning af off’cer och sprätt,
