VID DRAMATISKA THEATERNS BRAND.
.
Hvad rysligt bål, i vinternatten tändt,
Kring den moderna staden festligt brinner!
Det sista spår af Götisk konst försvinner
Med dig, o, Riddartidens monument!
Du står på vakt omkring en feisk verld;
Låt, gamle kämpe, ej din stormhatt falla:
Strid med din lans, fast tusen lågor svalla
Kring kopparskölden, snart af glöd förtärd.
Än stå trophéer af din ungdomstid
Mot draken segrande, den heta flamman,
Snart störta de i glömskans graf tillsamman,
Som hjelte-vålnader i blodig strid.
Väl dig! Du ej på stråbädd dör. Ej stort
Det båtat dig, att brytas ned i stycken,
Och ge det nya dina forntidssmycken;
Nej, heldre gånge du till Valhalls port!
I dödsminuten bägaren dig räcks:
Månghöfdad mot din mur flyr vattenanden,
I ormande kaskader, opp från stranden;
Men, fåfängt! ej det heta bålet släcks.
Se! vid de hemska tempelklockors ljud
Hur’ offerlågan emot himlen ilar; —
Thalia snart med dig i grafven hvilar,
Lik stoftet af en oförgätlig brud.
