Den här sidan har korrekturlästs
Jag sett de höga fjällens rand,
Der Carl, mot svärdet lutad,
Fick kulan af förrädisk hand;
Nu striden om vårt brödraland
Är af Carl Johan slutad.” —
Nu blef en fröjd i laget spord.
Far sjelf, med frejdadt sinne,
Som på mång’ Riksdag haft sitt ord
Och spisa fått vid Kungens bord,
Med vördnad böd derinne:
”Hell Hjeltens mod! Carl Johan har
Bevakat Sveriges ära.
Dernäst en skål för Landets Far!
Ett troget blod till hans försvar
I fria bröst vi bära.”
Nu silfverbägarn sattes fram,
Af idogheten vunnen,
Der kornets must i råga samm:
Och under allvar, skämt och glam
Var aftonen försvunnen.