Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/162

Den här sidan har korrekturlästs
— 156 —

SÄDESBANDET.

.

Då Vindsvaler blåste sitt skallande horn
                På Nordanfjäll,
Liten fågel ej ägde, ett endaste korn
                Om juleqväll.
Han sväfva’ så frusen mot mulnade skyn;
Och titta så hungrig på ladan i byn.

På kyliga drifvan han hoppande qvad:
                Hu, hu! hu, hu!
Ej höstvinden sparat det ringaste blad
                För fåglar nu.”
Med dufnade vingar i stormarnas tjut,
Så klagade Sångarn vid Idugans knut.

Vid festliga bordet re’n Idugan satt
                Fast sparsamt nog;
Så nöjdt var hans sinne, så skuldfritt och gladt
                Hans öga log.
Till ladan han ilar; med gifmildan hand
Han ger liten fågel ett axdigert band.

Då fladdrande glädtigt lik sommarens vind
                I högan Nord,
Nu söng liten fågel: ”I rimkransad lind
                Mitt julebord
Är dukadt så herrligt af himlen också;
Kom, delen min gåfva, J sångare små!” —

I linden en skara sig sänkte i ring,
                Så säll! så säll!