MIMMIS PORTRÄTT.
.
Vill någon måla af mitt konterfej?
Det vore roligt nog att äga.
Med ögon blå, liksom Förgät-mig-ej,
Tör hjertat ha’ ett ord att säga.
Se! skälmen tittar fram ur kindens grop,
Att göra narr af eder allihop,
Som tro på sorgernas saga.
Nej, Glädjens Ljusalf är min unga vän
Den enda hvarför’ hjertat brinner;
Och vill han fly, han kommer nog igen,
Förr’n tåren bort jag torka hinner.
Lik soln, som klar ur molnen synes gå,
Ett kärleksbref med svarta kanter på,
Så ser jag ut, när jag gråter.
Glöm skuggen ej på ögonens gardin,
Likt lockarna kastaniebruna.
Magistern sagt, att läpparnas rubin
Är lik ett äple af Iduna.
Jag ej förstår mig stort uppå hans vers;
Han skrifver mycket både härs och tvärs,
Och sig vid Tantalus liknar.
Poeter äro konstigt folk, min sann!
De drömma vår, när himlen snögar;
I gamla folianter hvad han fann,
Likt brutna svärd i ättehögar,
