— 167 —
DEN STACKARS ANNA,
eller
MOLL-TONER från NORRLAND.
Vårvindar friska
Leka och hviska,
Lunderna kring, likt älskande par.
Strömmarne ila,
Finna ej hvila
Förr’n ner i djupet störtvågen far.
Klaga, mitt hjerta, klaga! — O, hör!
Vallhornets klang bland klipporna dör,
Strömkarlen spelar,
Sorgerna delar
Vakan kring berg och dal.
Hjertat vill brista —
Ack! när den sista
Gången jag hörde kärlekens röst:
Afskedets plåga,
Ögonens låga,
Mun emot mun vid klappande bröst.
Fjälldalen stod i blomstrande skrud,
Trasten slog drill på drill för sin brud;
Strömkarlen spelte,
Sorgerna delte,
Suckande, berg och dal.
Natten så fager,
Ljus som en dager,
Göt öfver skog och bölja sin glans.
