I glorian kring törnekronan lyste Ett evigt lif, när vi, med böjda knän, I Jesu famn ett enda hjerta hyste, Och anden flög från jorden hän. Mins du den dag? Än var han aldrig fjerran, Fast skilda vi till Fadren återgå. Förnyom våra löften inför Herran, Att der som barn vi råkas må!
