Och, när grafvens klockor slå, Hon åt jorden äfven då Telningen förtror. Och af plantan, ung och späd, Se! det blef ett myrtenträd: Emot ljuset opp Höjer kronan, dunkelgrön, Sina armar små, så skön, Som ett barndomshopp.
Moder! ja, ditt hjerta vet Tyda gåtans hemlighet: Skall ditt barn ej så Fostras opp i Englars vård, Att i himlens myrtengård Lifvets krona få?
