Fira din Älskling i dag
Menniskokärlek! — Din tår
Glänser så skön i den herrliga krona
Gud åt försakelsen ger.
Lifvet Han offrade dig,
Äran åt Gudi Han gaf;
Hjertat, en bok af Försonarens lära,
Följde Dess yppersta bud.
Dygdernas anor af Gud
Dö ej i grifterna ut: —
Lefvande vårdar i menniskohjertan,
Ädling! förvara Ditt namn.
Krossade vapnet med dån
Talar förgängelsens ord:
”Verlden ta’r åter hvad verlden tillhörer!”[1]
Evigt är himlarnas lån.
Hell! i det eviga ljus,
Närmare forskningens mål,
Längtande Ande! i sanningens klarhet
Skapelsens under du ser.
