Guldvingade fjäril’n kring liljornas blad
Bortlockade barnen från Nazareths stad:
Med oskuldens vänner förtrogen
Och glad med de glada, kring dalar och höjd
Gick Jesus, den späde, med lekande fröjd,
I skuggan af svalkande skogen.
Lik stjernan, bebådande dagningens rand,
Johannes blef sedd vid den älskades hand:
Balsamiska vindarna spelte
Kring Gudomens afbild i barndomens vår,
Och vänligt det sköna kastanjbruna hår
Kring anlets-ovalen sig delte.
Hvar blomma i cedrarnas susande lund
Bar kärlekens lön på sin rodnande mund:
I kronan af palmerna blänkte
De mognade frukter; dit barnet såg opp,
Och genast till jorden sin molnhöga topp
För verldarnes Herre de sänkte.
Sin glädtiga hyllning hvar sångfågel bar:
Omsväfvande hjessan, mång’t glänsande par
De klangfulla tungorna rörde.
Att andas den luft, der hans anda sig göt,
Den sörjande turturn flög ned i hans sköt,
Och kärlekens gensvar han hörde. —
