Dig bådade stjernan på glänsande stig,
Och Konungar kommo, att tillbedja dig;
De buro dig myrrham och rökelsedoft,
Och englarna söngo i himmelens loft.” —
Så slöt hon. Och hastigt i armodets hus
Stod himmelska barnet, i herrlighets ljus —
Två strålande liljor han räckte de små,
Dem smekte på kinden, och talade så:
”Jag bjuder er opp till den stjerniga höjd,
Att dela den frälsade oskuldens fröjd.
Kom följen, J späde! mig hem till min Far,
Ett rike så herrligt för eder han har.
Der leker kring Herran nu englarnas tropp,
Och tänder opp Jul-ljus i palmernas topp.”
Då räckte små barnen åt Jesus sin hand:
Han bar dem i blinken till Kärlekens land.
”Hvad Herren mig gifvit, han tagit igen!”
Sad’ Modren till Jesus, de menlösas vän:
Och ödmjuk i hjertat och fast i sin tro,
Snart fick hon ock dela de älskades ro.
