Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/252

Den här sidan har korrekturlästs
— 246 —

WILHELMS HARPOSLAG.

Wilhelm dansade i syskonringen
Nära stranden af Östersjö;
Aftonflägten sänkte lena vingen
Öfver sippornas blomstersnö.
            Daggens perla log
            På hvarje blommas kind,
            Näktergalen slog
            Sin drill i högan lind,
Elfvor lekte på tufvans bädd,
Och böljan var med himlens liljor klädd.

Lifvets engel än i barndomsdrömmen
Vänligt smekte hans lugna själ:
Hastigt hördes, klingande från strömmen,
Sakta ljud af ett strängaspel.
            Necke-lille satt
            På sina gröna blad,
            Nickade så gladt
            I vassen, der han qvad:
”Vill du rik genom lifvet gå,
Så lär dig sångens gudakonst förstå!”

Liten Wilhelm ilade till stranden:
”Vill du lära mig harpan slå?” —
”Kom, du Hulde! räck mig hjertligt handen:
Sångens vänner ej ondt förmå.
            Necke-lille vet
            Blott klangens fröjd och qval,