Ooh dess hemlighet
Han lärt i böljans sal:
Vill du rik genom lifvet gå,
Så lär dig sångens gudakonst förstå!
Fattar dig en ljuf, omätlig längtan,
Lifvets vemod i Nordens bröst,
Fly till sången; i dess milda trängtan
Talar aningens dolda röst.
När på himlens fält
De blyga stjernor gå,
Ljuder harpan gällt
Och genljud svarar då:
”Vill du rik genom lifvet gå,
Så lär dig sångens gudakonst förstå!” —
Wilhelm rörde harpans gyllne strängar,
Och en flägt, lik en stråle, for
Darrande kring nejdens blomsterängar,
Öfver böljornas skymningsflor.
Mången sommarqväll
Vid harpans väna klang,
Se’n på grönan häll
Med Necke-lill’ han sang:
”Vill du rik genom lifvet gå,
Så lär dig sångens gudakonst förstå!”
Hoppets ljus på blanka harpobågen
Freyas öga i natten göt,
Brages ande öfver dunkla vågen
Som en sörjande svana flöt.
Djupt i Wilhelms själ
Som Nordens längtan bar,
