Öfver fjällets topp
Tänder vårens Gud,
Väckt af lärkans ljud,
Gyllne facklan opp;
Strålen, mer ej skymd,
Gryr i nattens rymd.
Kulna dimmor fly
Ifrån himlen blå;
Sommarfåglar små,
Från en rosensky,
Sänka vingen ner
Der en tufva ler.
Hvit, som drifvans snö,
Vinkar mossans bädd,
Blott af sippor klädd,
öfver dal och ö;
Och till bröllopps-tjäll
Smyckas våra fjäll.
Och om saknad bryr,
Högt bland molnens lopp
På Himellars topp
Vig och lätt jag flyr:
Himlens klara flod
Lifvar hjertats mod.
Med sin silfverram
Strömmen, vild och stor,
