En bild af lifvet du agerar,
Mån’ derför’, att i stort och smått
Så mästerligt du reflecterar
Hvart föremål på ytan blott?
Du Hofman är; ty städs du prålar
I skygd af Ljusets Majestät,
Försvinner med dess sista strålar,
Likt andra Hofmän, som man vet.
Du är Artist: vid lampans skimmer
Inom den skönas kabinett
Den tjuste älskaren förnimmer
På florsgardin dess silhouett.
När Spelarn sista fyrken vägar,
Kring bordet vankar blek som lik,
Du sanslös vid hans sida tågar,
Och visar, att du har mimik.
När Älskarinnan ej förfelar
I qvällens stund ett rendez-vous,
Vid månans blyga sken hvem spelar
En pantomim så väl som du.
När Rimmaren förlägen samlar
En ny Sonett i diktens krans,
I luften efter bilder famlar,
Du vid hans skrifbord är till hands.
