Omgifningen poetisk är
Inom den verld, der hjertat känner,
Bland Snillets genier, Sångens vänner,
Så mången bild, för minnet kär.
Hvad Döden skördat, Konstens hand
Än lefvande på duken målar,
Der själen genomskinligt strålar
Likt stjernan, gömd i molnets rand.
I Kellgren först jag skåda vill
Af snillets ljus den klara spegel —
Se, hans profil! skön, à la règle,
Hör ock en Skaldekonung till.
Det höga ättenamn Du bär,
Naturens Bard! i Dig jag vördar: —
Lik blomstren i din lyras Skördar,
Så mild, så ljuf, din anblick är!
