Johannes lik, ett Sändebud
Af himlens frid i jordens dalar
Franzén! om englaoskuld talar
Ditt anlete, din lyras ljud.
Med österns drag, Wallin! din röst
Så skönt i Zions tempelhallar
Den Kungaskald än återkallar,
Hvars harpoklang bor i ditt bröst.
Se, Frithiofs Bard! — Lugnt hvilande
Hans anlet tycks inspirationen
Förbida, att, lik Zevs på thronen,
Eld åt geniets blixtrar ge!
Din blick — så värmande, så ljus,
Har dag åt Sveas Häfder gifvit.
Till Hjeltars Bard Du fostrad blifvit
Bland högblå berg och forssars brus.
Hvart anletsdrag, så rent och skirt,
Som själen i din lyras toner,
Hvars blomsterspråk, från fjerran zoner,
Dig, Atterbom! en Peri lärt.
