I dessa drag, som Melpoméne
Varmt, söderländskt, åt Almlöf gifvit,
Har penseln talande beskrifvit
Hur’ väl han pryder hjelte-scène.
Apostill.
Förlåt, att minnets skilderi
Ej kan din Samling hel förklara! —
Lång visa är ju städs i fara,
Fast rik på namn, att tröttsam bli?
Dock, fjerran från din konstverld skild,
Jag troget ser Dig sjelf derinne
Med hugfull kraft, alfvarligt sinne,
Sann, genialiskt klar och mild.
Och Dig, som hvar tangent en själ
Melodiskt ger — o, Konstnärinna!
I toner, som till hjertat hinna
Du målar Sångens gudaväl.
