När, Sandberg! Du åt duken ger Din samtids glans — i offergärden, Skön, oförgänglig — Efterverlden Af ditt geni en spegel ser. Lef säll i konstens gallerie, Säll, trefallt säll, att uppenbara, Bland dina Geniers hulda skara, Det Skönas själa-harmoni!
