Den här sidan har korrekturlästs
Upp! jägarn ilar genom dimmans flor” —
Bort, morgonrodnad! gjut din glans i hafven!
Djerf springer himlen öfver kämpegrafven,
Der döden med min Rynos styrka bor.
Men till din grift, då sakta midnattsflägten
I aspen susar, skall jag smyga mig,
Att somna på din arm; och morgonväkten
Skall se’n ej mera skilja mig från dig. —
J Tärnor! jag ej edra lekar delar:
När nästa vestan öfver kullen spelar,
Då är mitt hjerta slutet för dess röst.
Jag; skall ej mera edra sånger höra —
O, kommen ej, att hvilans slummer störa!
Minvana sofver vid sin Rynos bröst.