En Blomma sade till en Snäcka:
”Vill du ej dela fröjd med mig?
Låt soln och lärkan äfven väcka Ditt öga för att glädja sig:
Kryp ut till mig i vårens ljufva vind,
Och luta dig emot min blomsterkind.”
Då talte Snäckan första gången:
”Det är väl godt att solen gryr;
Men om ditt lif, och fågelsången,
Jag föga mig i verlden bryr.
Narr den, som delar andras fröjd och qval:
Jag lefver helst inom mitt trånga skal.”
