Känner du ej tjusning
Vid hans andesusning?
Ser du skimret af hans himladrägt?
Ninas själ är färdig,
Ån sin brudgum värdig;
Nalkas englarnas och ljusets slägt.
Från de Helgas throner
Klinga fridens toner:
Kom! de hviska, till vår sälla strand!
Aftonstjernan blinkar;
Mellan molnen vinkar
Mig, i silfverglans, en engels hand.” —
Så en suck hon sänder ...
Själen återvänder
Till sin urverld, till sitt rätta land.
”Ack, jag gamle arme!
Herren sig förbarme
öfver hennes själ, den flyktat har!
Hjertat hvilar stilla,
Ingen hoppfull villa
Detta brustna öga mer bedrar —
Troheten dock målar
Än, i bleka strålar,
Öfver kinden, huru skön hon var.
Ner i lugna dalen,
Vid den höga alen
Skall jag bädda dig en blomstergraf;
Stänkt af daggens tårar,
Helsad, alla vårar,
Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/33
Den här sidan har korrekturlästs
