JAG BLIR HOS DIG[1].
Sköna Italia!
Herrlig du strålar,
Lik en Madonna
Af Raphaëls hand;
Kransad af myrten
Och lager, du målar
Konsternas trollgård
För längtningens brand.
Jag blir hos Dig! Men om en tanka smyger
Med molnen bort åt Söderns minnesverld,
Håll vingen qvar! se, lärkan glad ju flyger
Vid Makans vink från skön, men enslig färd.
Skönhetens gloria
Heligt förklarar
Äfven i Norden
Hvad lifvet begär.
Lyckligt det sinne,
Som troget bevarar
Spegeln, hvars klarhet
Dess återglans är!
Jag blir hos Dig! Jemväl i hemmets dalar
Bor Fantasien säll i diktens vår:
Kring skuldran sväfva sångens näktergalar,
Och nöjets rosor öfverallt hon sår.
Lyften er krona
Mot himmelen höga,
- ↑ I anledning af en tillämnad utländsk resa.
