Den här sidan har korrekturlästs
Ljuden, klingen!
Än bevingen
Känslan i Naturens famn!
Båda qvälla
Ur en källa,
Och tillbedja samma namn!
Silfverklara
Vågor fara,
Ljudande mot klippans häll;
Luften svalkas,
Vestan skalkas
Fladdrande i löfvens tjäll.
Blott en mening
I förening
Tala alla väsen här:
Klippan lyder
Den, och tyder
Ljufva svar i echo der.
Blomman nickar
Stum, men blickar
Tacksamt opp mot Ljusets land;
Lilla engeln,
Fäst vid stengeln,
Kysser tyst Naturens hand.
Gladt, i strålar,
Färgen målar
Harmoniens himlamakt;
Djupt bevarad,
Rikt förklarad
Är dess ton i ängens prakt.
