Den här sidan har korrekturlästs
DEN GAMLE ÖRNEN I BUR.
Danad för himlens
Strålande bana,
Der stjernorna hvälfvas
I eviga kretsar, —
Lefde jag fordom
Bland skyar och åskor;
Trotsande dem,
Höjde jag vingen
Dit menskliga ögat
Ej följa förmår.
Mennisko-funder!
Aldrig J tröttnen
Att gäcka det Stora
Som J ej hinnen:
Ränkfulla snaror
Slöto i nesliga
Galler min ungdoms
Djerfva förmåga,
Ville vid gruset
Stänga de höga,
De himmelska tankar.
Här var jag fjettrad
Från urminnes tider,
Såg ifrån muren
Vid marmorpalatset
Rikdomens armod,
