Till orchestern i den blå kupol.
Fritt må molnen tåga mig förbi!
När jag hojer glädjens symphoni,
Glesnar dimmans flor,
Sjunger lundens chor
Under kyssars lek sin kärleksvisa.
Ingen boja når,
Dit min bana går:
På hvart moln, med genomskinlig hand,
Englarne i skyn
Öppna för min syn
Sångens hem, ett obegränsadt land.
Först när, längtande, på ängens slätt,
Makan qvittrar kärlekens duett,
Som en pil, så snar,
I dess famn jag far; —
Trasten stämmer opp vår bröllopsvisa.
Sommarn, modershuld,
Strör med himmelskt guld
Skördefälten kring den vida jord:
Sädens böljor gå,
Blommor, himmelsblå,
Fläta kransar kring mitt högtidsbord,
Men när axen gulna innan korrt,
Som en moll-ton dör min lofsång bort,
Och i bleknadt sken
Flyr min konung re’n:
Slutad är min glada sommarvisa.
Bild af Gud, o, Sol!
Ej vid nordens pol
Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/97
Den här sidan har korrekturlästs
