fast, sedan jag i Times läst, att Rudolf V skulle krönas inom tre veckor och att därvid stor prakt skulle utvecklas.
Jag bestämde mig genast för att bevista kröningen och började mina tillrustningar. Men som jag aldrig haft för vana att meddela mina anhöriga mina resplaner och jag dessutom i detta fall förutsåg invändningar, så föregav jag en fotvandring i Tyrolen — ett gammalt tillhåll för mig — och blidkade Roses vrede genom att förklara, att jag ämnade studera de politiska och sociala problemen i det intressanta tyrolska samhället.
»Kanske», antydde jag dunkelt, »kan min expedition komma att leda till ett resultat.»
»Vad menar du?» frågade hon.
»Jo», sade jag vårdslöst, »det tycks finnas en lucka, som kanske kunde fyllas genom ett grundligt arbete om…»
»Å, du tänker skriva en bok!» utropade hon klappande händerna. »Det vore härligt, inte sant, Robert?»
»Det är det bästa sättet nu för tiden att introducera sig i det politiska livet», anmärkte min bror, som i förbigående sagt hade introducerat sig själv på det sättet åtskilliga gånger. Föråldrade teorier och moderna fakta av Burlesdon, samt Det slutliga resultatet av en forskare i statsvetenskap äro erkänt framstående arbeten.»
»Jag tror du har rätt, Bob, min gosse», sade jag.
»Lova, att du gör det», sade Rose allvarligt.
»Nej, lova vill jag inte, men finner jag tillräckligt material, så kommer jag att göra det.»
»Det är vackert så», sade Robert.
»Å, material betyder väl ingenting», sade hon med en förtrytsam liten min.
Men den här gången kunde hon icke utverka mer av mig än ett villkorligt löfte. Sanningen att säga skulle jag kunna hålla en ansenlig summa på, att beskrivningen av min expedition denna sommar icke skulle komma att fläcka ett pappersark eller fördärva en enda penna. Och detta bevisar, hur litet vi veta om framtiden och vad den bär i sitt sköte; ty här sitter jag nu och håller på att uppfylla mitt villkorliga löfte och skriver, vilket jag aldrig tänkt göra, en bok — ehuru den knappast lär komma att tjäna som introduktion i det politiska livet och icke har ett dugg att skaffa med Tyrolen. Icke heller skulle den, är jag rädd för, slå an på lady Burlesdon, om jag lade den för hennes kritiska ögon — vilket jag emellertid icke har för avsikt att göra.
