till trappan, gick uppför den och stod framför en klen och skranglig trädörr, som hängde snett på sina gångjärn. Jag knuffade upp den. En kvinna sprang emot mig och fattade min hand.
»Stäng dörren», viskade hon.
Jag lydde och lyste på henne med min lykta. Hon var i aftondräkt, en praktfull, dyrbar toalett, och hennes mörka ståtliga skönhet framträdde underbart i skenet från blindlyktan. Lusthuset var ett kalt litet rum, möblerat endast med ett par stolar och ett järnbord, sådant som man får se i en trädgård eller ett friluftskafé.
»Tala inte», sade hon. »Vi ha inte tid. Hör på mig! Jag känner er, mister Rassendyll. Jag skrev det där brevet på hertigens befallning.»
»Det tänkte jag», sade jag.
»Om tjugu minuter äro tre män här för att döda er.»
»Tre — de tre?»
»Ja. Då måste ni vara borta, i motsatt fall blir ni dödad i natt.»
»Eller också de.»
»Hör på, hör på! Då ni blivit dödad förs ert lik till ett illa beryktat kvarter i staden, där man kommer att finna det. Michael låter då genast arrestera alla era vänner — överste Sapt och kapten von Tarlenheim i främsta rummet — proklamerar belägringstillstånd i Strelsau och skickar ett bud till Zenda. De tre andra mörda kungen i slottet, och hertigen låter utropa sig eller prinsessan till regent — sig själv, om han är tillräckligt stark. I alla händelser gifter han sig med henne och blir konung i verkligheten och snart även till namnet. Förstår ni mig?»
»Det är en snygg komplott. Men hur kommer det till att ni, madame…»
»Jag är en kristen — eller jag är svartsjuk. Min Gud, kanske jag skulle se honom gifta sig med henne? Gå nu; men kom ihåg mina ord, att aldrig varken natt eller dag är ni säker. Tre män följa er som en skyddsvakt, är det inte så? Nåväl, tre andra följa dem, Michaels tre äro aldrig femhundra fot från er. Ert liv är inte värt det minsta, om de någonsin finna er ensam. Gå nu… Nej, vänta, dörren i muren är nog bevakad nu. Gå tyst, gå förbi lusthuset och fortsätt ett par hundra fot, så finner ni en stege upprest mot muren. Gå över den och fly för livet.»
»Och ni?» frågade jag.
»Även jag har mitt spel att spela. Upptäcker han vad
