undantagnom, fadrenom eller modrenom, fullan och fastan borgen therföre sättia.
3 §. Nu wil förmyndaren antingen til then som myndig effter lag blifwit hafwer, eller til annan förmyndare förmynderskapet[1] afträda: giöre tå uti närmasta frända, eller några af rättenom tilordnada manna närwaro för sine förwaltning å sätt, som sagdt är, redo och räkenskap, samt ock lefrere ifrån sig hwad han tå innehafwer, med thertil höriga böcker, skriffter och räkningar; tagandes sedan therå behörigt qwittobref, hwarmed han för widare tiltal i längden skall oqwald blifwa. Treskas förmyndaren, eller will eij redo och räkenskap för sig lagligen giöra; hålles tå thertil af rättenom wid förelagdt wite. Biuder han sig til räkenskap, och then omyndige uppehåller thet;[2] ingifwe tå förmyndaren räkning för sig i rättenom: och om tå then, som under förmynderskap warit innan natt och åhr effter thy han mogande, eller jungfru, sedan hon gifft är, eller then utrikes wistas, sedan han hemkommer, eij lagligen therpå talar; wari förmyndare til intet widare answar, eller räkenskap förbunden.
4 §. Äro uti ett sterbhus flere förmyndare än en; giöre tå hwar för sig räkenskap, och swari til thet han[3] om händer bekommit, om hwar och en af them med wederbörande rätts, och nästa skyldmanna wetskap och samtyckio, sin särskilta och wissan dehl af thens omyndigas ägendom under sina förwaltning tagit. Men hafwa the med samnada hand, och utan åtskilnad til hela förmynderskapet stigit; swari the tå en för allom och alla för enom, til thens omyndigas medel, om någor af them the sig anförtrodda barnapenningar förslöser, och intet hafwer att betala med: doch så; att then som thens omyndigas medel försatt hafwer, först sökes, om, och så länge något hos honom finnes att tilgå.
XXIX Cap. Om laga ålder, och hwilken sin egen målsman må wara.[4]
1 §. När then omyndige hafwer fyllt sina aderton åhr; wari
