Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/105

Den här sidan har korrekturlästs
93
ÄRFDABALK 1717

han tå myndig[1] och sin egen man, och göre tå förmyndaren sig ifrån förmynderskapet fri som förr är sagdt.

2 §. Jungfru af hwad ålder hon ock wara kan, må eij sin egen målsman wara.[2] Enkia ware sielf om sig och sitt rådande.


XXX Cap. Om förmyndares lön och wedergällning för beswär theras.[3]

1 §. Förmyndaren hafwi til wedergällning för the beswär som thenna förwaltning fölia, hwad som domaren emot sterbhusets wilkor och hans hafda omak pröfwar swara: doch att hufwudstolen icke utan thes wigtigare skiäl angripes, och att, thet noga anses, antingen han för skyldskapens skuld thertil warit förbunden; eller thet eliest sielfwilligt effterstådt;[4] eller om han utan någon sin skyldighet af föräldrar eller rätten thertil blifwit förordnad. Så skall ock förmyndaren thes utom bestås skiäliga belöningar åt the betiente, som han til sterbhusets nytta och tienst hafwer brukat, samt kåst och resepenningar, när han antingen sielf uti thens omyndigas ärender til ting, eller annorstädes resa, eller någon annan åstad sända måste.


XXXI Capitel. Huru otacksamhet emot then som hans förmyndare warit, anses bör.

1 §. Hwar som sedan han warder myndig så otacksam finnes emot sin förmyndare, at han honom belastar med oskiälig rättegång; eller eliest med otilbörliga sidwördning; eller giör någon wåldsgiärning å honom, eller orätt; wari sådant alt i twebotum.[5]


  1. Ändradt af Folcher (1718) sålunda: är han myndig.
  2. Ändradt af Folcher (1718) sålunda: wara kan, wari altid under förmynderskap.
  3. Orden: »för beswär theras» synas hafva utsrukits af Folcher (1718).
  4. Ändradt af Folcher (1718) till; antagit.
  5. I marginalen: Conf. Lagman Fehmans annotation, som verbotinus i ställe för denna § införes, vide pag. seq. – Å följande sida har af Folcher (1718) antecknats: Fehmans annot: Hwilken som sedan han är myndig worden [ursprungligen: blifwen] uthan skiäl [ursprungligen: »lag och orsak»] beswärar honom som förmyndare warit med rättegång, bör icke allenast wedergälla och uppfylla all then skada och olägenhet som therigenom förorsakas, uthan och om han någon sidwördning wisar, eller med ord och gerningar angriper och orätt gör, derföre twådubbelt plichta och umgälla.