tilförene äger, så framt the både eller flere icke fullsutne äro: kan hemmanet flera åboar tåla; löse tå hwar som han til arf och börd rätt hafwer: doch mågo hammarställen, strömmar, skog och grufwodelar i bärgslagen, bärgsmansbo och hyttoställen här under icke begripas, hwilka allaredo inrättade är, eller härefter inrättas och anläggias kunna utan bolbyarna skada och afsaknad: wari doch grunden af the bortsålda skogar i bärgslagen, sedan then afkolad är, til sina hemman igen förfallen. Äga twenne eller flere uti enom gårde qwarn, härd uti ene smidio, grufwodelar, eller hwariehanda andra slika wärk och bruk tilhopa; warin tå the samme närmast hwar annan at utlösa, när gård, qwarn, härd, eller bruksdehl utom börd til salu går. Om hus och tomter i stadenom wari lag samma. Äger ingen annan dehl i sådana wärk; wari tå jordäganden, på hwars grund sådana wärk upsatta äro, efter börda och bolagsman then närmaste.
§ 4. Stadge och stubbehemans åboar, och theras arfwingar niutin besittningsrätt så länge the förmå alla årliga utskylder betala, eller å andro åhre thy nästa sig rätta och afrad upfylla, gårdarna med thera ägor hägna, förswara, och wid macht hålla, samt the tienist theraf giöra, som them af rättom jordägande pålagd warder:[1] men sämio och städiohemman niutin sin bestämdan tid til godo, så länge sämian och städian warar, som lag säger i 18 cap. Sälier eller förpantar någor sådana hemman utan iordäganda lof och minne; hafwi tå förgiordt sin besittnings rätt til samma iord, med mindre honom slika wilkor uttryckeligen af konungen, eller jordäganden förunte äro; hwilkas utgifna bref böra witsord hafwa.
§ 5. Wil någor sälia then gård, eller hus, som å stadsens, kyrkio, eller hospitala grund bygt är; hembiude han thet lagliga stadsens, kyrkions eller hospitala föreståndarom: wilia the then gård, hus eller tomt ey lösa; gifwin tå kiöparen, eller säliaren enthera, eller båden, som them åsämier, til staden, kyrkiona, eller hospitalet uti erkändsel hwarn tretyonde penning af kiöpskillingen så ofta, och til hwem huset, eller gården sälias kan: förbryter sig någon heremot; böte til them hwarn tyonde penning af kiöpsummone, och wari kiöpet ogilt. Fria och egna hus och tomter i stadenom må man sälia och
sig afhända; doch at the så wäl som ofria tomter icke sålunda
- ↑ C. 1 c. 31 Bygb. LL.
