Cap. V. Huru jord å landet, eller hus, tomt, och iord i stadenom må bytas.
§ 1. Wil någor sina arfweiord, hus, eller tomt bortbyta, anten iord emot iord å landet, ifrån landet i staden, eller utur stadenom på landet; stånde tå hwariom och enom fritt thet at giöra, enär han får fullt emot fullo, eller och för annor sine särskilda nytto och lägenhet skul annarledes åsämies: blifvande hwart och ett thens rätta arf, som thet i skifte får, ehwad thet är fäderne, eller möderne. Thet iordabyte må icke af bördamän eller arfwingom klandras, och å lande eller i stadenom hembiudas, utan efter laga upbod och stånd, så framt the iord, hus eller tomt icke förr för androm intecknad är, med härads, eller stadsens fastobref bekräftas, hwart och ett å then ort thet belägit är, så att bördaman thet ey må hindra: kommer theruti både kiöp och skifte, och kiöpet är mindre än bytet; tå blifwe bytet fast: men är skiftet mindre och kiöpet mera, eller lika mycket: dömes tå iord i börd, som wore hon til salu gången: doch således, at bördamannen löser så mycket som för penningar såldt är, och gångin the andre, hwar til sina iord, hus, eller tomt igen, med mindre at then som sitt bortbytte eller sålde är tilfreds at låta altsamman fara: ware tå bördamannen plichtig thet öfriga efter mätismanna ordom at betala, om the ey sielfwe om kiöpet öfwerens komma kunna.
§ 2. The iord som således tilbytes ifrån landet i staden, eller twert emot, behålle samma wilkor och rättighet, som the bortbytta i nästo arffall efter honom som then bortbytte, men sedan erfwes hon, hus, eller tomt efter lands- eller stadslag ther hon är belägen, och deles ther efter rätta arfwingar mellan: giöres och i allo andro thermed som lag säger ther iorden ligger, så til upbåd, som annat lagfarande.
§ 3. Ey må man sine hustrus, eller hustru sina egna, eller sins mans iord, hus, eller tomt förbyta, panta, eller sälia annarledes än uti 9 cap. Giftomålabalker sägs; med mindre ena sådana olycka händer, at enthera fången warder, och intet annat är at tilgå then fångna med at åter-lösa; eller them hunger händer, och then ene hwarken iord, eller lösöra hafwer: giöres doch alt sådant å tinge, eller rådstufwu, och bewises hwad nöd them ther til drifwer: äga the bådin iord; löses tå man eller hustru af sine egna iord: men til födo sälies twå delar
