Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/118

Den här sidan har korrekturlästs
106
LAGKOMMISSIONENS FÖRSLAG TILL

ägi tå förmyndaren thera rätt i acht taga, om han något af barnagotse hafwer händer emellan hwarmed bördas kan, eller gifwi thet rättenom tilkiänna, hwarföre han thet ey giöra gitter, och wari således saklös, och hafwi sedan then omyndige, tå han til mogande ålder kommer, inga macht å then bördarätt at tala: så må ey eller then omyndige några iord återwinna, som honom ey sielfwom lagliga tilhördt, och han i rättom tid icke klandradt hafwer.

§ 8. Ingen må stadga något kiöp, eller byte med öfwermage, jungfru, eller wetwilling om thera iord: giör thet någor; wari ogilt, och hafwi förmyndaren, när han thet weta får, så och then omyndige sielf macht thet kiöp eller byte uphäfwa inom natt och åhr sedan han tillaga ålder kommer, mö gift, eller wetwilling wetande warder: äfwen så theras, om the thesförinnan igenom döden afgå, arfwingar.

§ 9. Naborätt i stadenom ägin icke allenast the som ett hus tilsamman bygdt hafwa, utan och the som iämte, eller bakom hwar annan boande äro. Bo twenne lika när; löse helftena hwar, om thet hus, eller tomt delas kan: hwar icke; skåde thet rätten, hwilkenthera mäst omtränger. Är icke sådant trångmål; hafwi then witsord, som torget bor närmare, och gitter til stadsens störra säkerhet och prydning byggia:[1] är enthera nabo på twå sidor; eller går lius och fönster, watndropp, rännosten, eller annor sådana rättighet in i hans gård, hwaraf han olägenhet hafwa kan; ägi tå han och til naborätten förträde. Samma lag wari, om tu hus på en grundmur, och med enom skiliomur upbygda äro. i

§ 10. Nu kan skiälig misstancke infalla om rätta kiöpskillingen, bördamannom och kiöparen emellan; insättie tå bördamannen först fulla summona efter kiöpbrefwets lydelse, och andrage sedan sina skiäl inför domaren; hwilken hafwi macht, efter saksens omständigheter, at påläggia antingen kiöparen allena, eller och honom och säliaren tillika, med sielfs sins ede besanna så mycket therföre wärkeligen utgifwit wara. Eliest må ägaren iord sina förytra som han bäst kan och gitter, utan andras hinder. Tager någor mera penningar än han sielfwer utgaf; böte femtyo daler konungom, målsägandenom och stadenom,

eller häradeno, om han thertil lagligen öfwertygad warder. Samma

  1. Vet. glossa öfwer SL. som tillika med Lagen uplästes årligen. Conf. c. 23 Konb:r SL