Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/119

Den här sidan har korrekturlästs
107
JORDABALK 1713

lag wari om säliaren, när han så swikeliga samgiordt hafwer bördamanne börd at afskära, eller til sine nytto.[1]

§ 11. Betarfwar man penningar til läns taga, iord thermed i börd at lösa sig och them sinom til godo; thet kan ingom wägras: men ey må någor androm bördamannom eller widerboandom til förfång med annars mans penningar inlösa, eller börda iord, hus, eller tomt oskyldom mannom tilhanda; hwarföre skal han och henne å landet i sex, men i stadenom try åhr behålla, så framt han icke af fattigdom trängd warder the iord, hus eller tomt förr at sälia, hwilket ratten granneliga undersöke, och hwarföre han thet giöra wil: giör någor häremot; böte femtyo daler til treskiptes, och wari klandret ogilt.

§ 12. Ey må kiöparen och säliaren bördamanne till förfång sitt en gång giorda kiöp uphäfwa; eller uti annan stadga och handel förwäxla; icke eller något byte under skien uprätta, börd thermed at undwika: skier sådant, och märkeliga pröfwas, wari ogilt, och bötin the begge, hwarthera sina femtyo daler. Äro barn myndige, och föräldrar sina iord sälia; tå måge the henne lösa, om the penningar hafwa och rätt sin efter lag bewaka.[2]

§ 13. Nu kan then man som iord, hus eller tomt å landet, eller i stadenom äger, så giäldskyldiger blifwa, at hans fasta ägendom måste gå them skuldfordrandom til betalning, af hwilkom then ene för them androm kan laga inteckning och förmon hafwa; gifwes tå then af skuldfordrandom witsord, som till allas nytto och betalning mäst biuder, och hafwi ingen bördaman macht at påstå werdering theremot, utan gifwi han så mycket som annar biuder om han the iord, hus, eller tomt börda wil, sedan then mästbiudande sin ed therpå aflagdt hafwer, at han thet samma uprichteliga giör för sig sielfwom, och icke at ägendomen til bördamansens förfång under en främmande komma måtte;[3] skolandes likwäl en wiss dag föreläggias til godsets föryttrande, tå the skuldfordrande så wäl som andra få binda therpå: och bör then som högsta budet sålunda giordt å nästo häradstinge, om godset är belägit å landet, men i stadenom å nästom

rättegångsdag låta samma gots bördamannom första gången upbiuda, och

  1. Conf. § 12 h. cap. Ubi eadem ratio, idem quoque ius.
  2. Thessa ord äro tagna af fin. § 17 h. cap. i utkastet och hit synes höra efter methoden.
  3. Kongl. M:ts Förordning 18 April 1699.