Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/143

Den här sidan har korrekturlästs
131
JORDABALK 1713

efter then wid Bygningsbalken författada Bygningsordningen. Angående the rättigheter, som personer allenast fölia i theras lifstid til bruk, eller fulla nytto af annars ägendom;[1] hålles therutinnan som thera bref utwisa.

§ 6. Twista parter sin emellan, hwilkenthera then andra med bewis förekomma bör, anten then som häfden bestrida, eller förswara wil; gifwes tå honom witsord, som i handom hafwer, om han så påstår, sina häfd lagligen at bewisa: doch undersöke domaren wäl och noga parternas skiäl och witnens beskaffenhet å båda sidor förr än han låter til edgång komma.

§ 7. Ey må urminnes häfd på en wissan ort några styrkio, eller ägoskilnad gifwa, widare än omkring sig sielfwan, och inom sina egna gränsor; med mindre hela bysens urgamle skilnad med sådana häfd, och laga witnom kan befästas.


Cap. XIV. Om utiordar och urfieldar, samt thera rättigheter.

§ 1. Äger någor skattlagda utiord inom annars rörlagdan bolstad, som doch häfdas til annan by: hafwer han tomt i by, samt öretahl och tegaskifte i åker och äng; ägi tå han och rätt i skog och mark, til fiske och näfraflåt med byn efter sitt öretahl och stångafall, gårdafång och stengsel, samt mulbet för boskapi, som af utiordens åker och äng födas kan; iämwäl och til timmer och wedabrand, om äganden the tomt bebyggia wil: men ey må han androm skog sälia, eller låf gifwa at hugga, ey eller sielfwer af bole til annan by föra wid laga böter, som i Bygningabalkenom förmäles, utan som här nedanföre sägs: hon äger och under refning gå, när by skal til iämföris delas.

§ 2. Är utiorden så stor uti åker, äng och skog, at hon för fierdungs hemman läggias kan; tå äger hon med hus bebyggias, med mindre hennes skatter är uti then byn inräknad och inslagen som henne brukar, och samme by thesutan icke bestå kan: tå må ock ägaren efter sine utiords öretahl skogen nyttia, eller sig afwitra låta.

§ 3. Hafwer utiord hwarken tomt, eller öretahl i by, ey eller sina wissa skiften i åker och äng; äge tå the iord i skog och mark

ingen rätt, utan lite äganden åt thy, som af ålder warit hafwer. Liggia

  1. Såsom usus, ususfructus, habitatio.