af hans behållna ägendom: lägger han ett förr upbrukat spanland, annat, och tridia i lindo; wari lag samma, som och skils i 16 § i thesso capitle; treskas han, och gifwer ey sina årliga laga utskylder, som han utfäst hafwer; wari samma lag: likaledes i stadenom; tå giäster efter lång tid giordan hyrostadga, then samma richtigt icke hålla wil, och efterlefwa hwad han utlofwat hafwer så til hyrorna, som annat: förer han ett orenligit lefwerne i sino hyrda huse, eller gårde, hållande ther samnad af lösachtiga konor, så at huset, eller gården warder berychtad;[1] tillåtes tå ägaren af huset eller gården i thessom målom honom att afsägia, och wari giästen icke thes mindre plichtig hyrorna iämwäl för thy åre at betala, som han för thessa skiäl afsagd blifwer.
§ 5. Dör then man som städiona gaf, eller henne emottog; stånde tå giftostemnan lika fullt för enkione, eller barnomen, såsom annat arf, til thes hon ute är: sedan råde äganden sielfwer, som sagdt är, iord sine, at sättia ther åboa på, som honom godt synes.
§ 6. Ey må landboen iord upsäga emedan giftostemnan räcker, med mindre han skaffar annan åbo, med hwilkom jordäganden skiäligen åtnögias kan; eller gifwi ut fullt afrad för thy efterkommanda åre, sedan han olagligen upsagdt hafwer, samt uppehålle allan tunga som thertil hörer, ehwad han sått hafwer, eller icke: upsäger landboen efter afradsdagen, sedan lagilgen upsagdt wara borde efter 2 § dock inom fardag förr än sidsta åhret af giftostemnone ute är, antwarde jordägandenom träddan åker, eller fulla trädis lön om intet trädt är, och hafwi thertil sitt rågsäde förwärkat för thy föliande åre: sitter han qwar, utan at lagligen upsägia, öfwer fardag; stånde thy åre för alla utskylder. Leger någor, eller til lego tager gots och gårdar på särdeles wilkor; thet äga the å båda sidor efterlefwa, som them emellan stadgat blifwer: skier annars; upfylle allan skadan, som lagligen bewisas kan therigenom wara förorsakad.
§ 7. Rymer landbo bort förr än stemnan ute är; hafwi tå iordäganden macht med kronobetientens wetskap och tilhielp honom igenföra med boskapi sinom och afwel: wil iordäganden ey hafwa honom igen; låte tå lagligen af hans ägendom sig tilmäta så mycket thy årono tilhörer, och alt annat han rätteliga skyldig blifwer, och i nästföregående § sagdt är.
- ↑ Conf. Mevius, Considerat. juridic. punct. 5 p. 223 et 230; Speckh. et al. pl.
